Ljungskile

Vi har tagit en tripp till Ljungskile för att hjälpa Gonzos bror att flytta. Hittills har det varit soft, vi har druckit vin och beundrat de fina 1800-tals husen här. Så nu är det ett k-märkt 1800-tals hus jag önskar mig. Om jag hade haft ett så hade jag nog suttit ute i rabatten och pysslat hela sommaren, ensam, kanske skulle jag ha en granne att växla några ord med i förbifarten.
Det ska kanka i golven och gunga i hela huset när tåget susar förbi... Helst så ska Pippi bo på vinden.




Nörd-inlägg

Mitt Karlstad-liv är drygt för tillfället. Lägenheten har fortfarande inte lärt sig att städa efter sig själv (!) och jag har varken ork eller lust att städa längre. Längtar hem till mamma där det aldrig är mörkt, dammigt eller ensamt. Under hela mitt liv har  jag antagit att jag är en ensamvarg men jag tror jag måste ändra mig, jag är så sällskaplig man bara kan bli. 
Som om inte det var nog anledning att deppa så regnar det ute, vilket gör att jag sitter inne och har tråkigt. 

Fast man ska inte klaga för jag är inte helt lottlös i livet. Min söta Gonzo har bjudit mig på bio ikväll trots att han kanske önskade att vi la 200 spänn på något annat. JAG däremot fullstädigt älskar J K Rowling, jag tycker att hon är grym som hittade på Harry Potter. Ni som inte läst böckerna kommer nog aldrig förstå mig men jag har varit förtjust i Harry Potter sen liten och om jag fick välja så skulle hon skriva fler.. :)

Igår var vi på Eugenias & Christoffers bröllop. Jag älskar bröllop också. 


mera sol nu!

En hyllning till mitt avklippta hår

Jag som hade fått så långt hår :( Jag ville klippa det men inte stympa det!





Nu är mitt fina hår borta..



Och så här ledsen är jag.

Gör alkohol olagligt!

Äntligen är man som folk igen. Jag har varit bakis sen då jag var ute med lurifaxen Mika. Hon hade ordnat det så fint att vi var fyra Karlstad tjejer som skulle ut tillsammans. En av dem var en gammal klasskompis och det andra var en tjej som jag lånat ut en påse till på tåget, jävligt otippad och jävligt roligt blev det. Till en början.
Ni som läst mig blogg har nog läst att "jag inte kan" bli redigt full, det var en lögn kan vi konstatera nu. Jag kan bli hur full jag vill problemet var bara att jag inte ville bli full. Tydligen så ville Mika att hennes vin skulle ta slut och jag är inte den som bangar för en vän. Nej uuuh, va jag drack. Kommer knappt ihåg hur vi tog oss in till stan bara att dörrvakten pekade på mig och sa att jag var för full. Skulle JAG vara för full tänkte jag och insåg i ungefär samma ögonblick att jag inte ens orkade stå på mina ben. Jag är ju ganska klok också så jag vinkade hejdå och tog en svarttaxi hem, skulle betala med en hundring men när jag vaknar ligger hundringen kvar och tusenlappen är borta. For once in my life så önskar jag innerligt att jag hade slösat den innan, men jag kommer inte ihåg. Vet bara att stornäsan var ovanligt glad när jag skrek hejdå..  

fast nu ska jag glömma det där. Blir bara ledsen.
& ännu en gång har jag lärt mig att dricka inte är bra, inte i stora doser iaf.

universeum

Är tillbaka i Göteborg and it feels wonderful. Ska bla få äta chicken Masala snart, då snackar vi riktiga grejer och inte icas brukmat. Rahuls pappa kommer hem ifrån Indien idag så det betyder no more babysitting for me! Och ikväll hoppas jag att jag & Mika går ut och klunkar lite vin. Det skulle behövas.

Fick skjuts till Göteborg igår eftersom pojkarna skulle på Liseberg. Fast vi hade inte någon tur med vädret så det blev Universeum istället.
Jag gillade regnskogen.









så fint var det där..


Skydda er!

Om ni hört mig längta efter barn någongång kan ni glömma det nu. Jag vill fortfarande ha barn men det blir den dagen jag skaffat mig ett lugnare liv och mera tålamod. Älskar ungar men jag är fan inte mogen nog att ta hand om en. De går upp tidigt, vill göra allt som du gör, hör ALLA svärord du råkar säga, lär sig att veta när dina hot är äkta, äter fyra gånger om dagen, vill göra saker hela tiden annars blir de rastlösa, tjatar, tjatar, tjatar och massor av andra störande grejer.  Igår natt låg vi i soffan och spelade tv-spel långt efter att lillebror somnat, jag var helt slutkörd men jag vägrade lägga mig. Och detta ska bli min framtid tänkte jag. Jag & Talo har lagt barnen men kan inte låta bli att njuta av ensamheten och monopolet på tv-spelet fast ögonen svider. Så nej tack, måste utveckla mera tålamod & ork först. 
En stund funderade jag på att sterilisera mig själv för jag var 100% säker på att jag inte skulle gå igenom detta frivilligt igen. Men sen insåg jag att der är det där stunderna när han sover sött eller sitter tyst på bussen och lyssna på musik väger upp för allt jobbigt han fått mig att genomgå. När han satt där, nybadad trött och nynnade till sina låtar så brände det till i tårkanalen och jag ville så gärna ge ungen en kram (men jag kunde inte, vill inte riskera att bryta tystnaden så jag fick nöja mig med att vila ögonen på honom)
Det ska bli skönt att komma hem till mamma imorn för då kan jag fortsätta vara barnalös.



Arbetsintervjuen gick bra. Nästan lite för bra. Skrämmande bra. Är jag & Johanna verkligen så festliga som vi alltid trott alltså? De uppskattade vår ärlighet och vår humor så nu har jag har fått Nordens skönaste jobb, på gott och ont.

Sholululuu

Jag har inte bloggat på ett tag och det är för att hur jag än tänker så kommer jag bara på EN anledning till att ha en blogg. Och om du inte vet vad jag menar så har du ingen självinsikt och behöver antagligen kliva ner på jorden igen.

Men tja, vad ska man göra. Är inte så mycket mer än människa så jag bloggar igen.

Jag har varit i Göteborg eller Jöttebååri som min mamma säger och hälsat på henne. Har sysselsatt mig med att äta, bada, passa broshan och varit allmänt slö. Jag har gått upp lite mer än vad jag hade planerat, blir lika förvånad varje gång magen tittar fram fast tacksam är jag. Har inte fått såhär mycket hemlagad mat på år och jag sprudlar av energi.
 Göteborg har även fått mig att inse hur bonnigt Karlstad faktiskt är. Jag gillar Karlstad och är stolt värmlänning, det är inte alla som kan "åka hem till skogarna" men varför BO i skogen när man kan bo någon annanstans? Folket är så mycket härligare här, mycket mer open-minded och inte rädda för social kontakt. Tvärtom! Man får kompisar vart man än vänder, trots att jag inte tar tillvara på alla så ger det ändå en bild av hur fantastiskt roligt man skulle kunna ha om alla inte var skräcklagna för att lära känna folk som inte liknar dig själv.

Nej jag vet inte riktigt vad jag vill säga förutom att världen är stor och den väntar på mig. 

 
Brun, lycklig och fet med nya ambitioner!

RSS 2.0