indier vetni...

Just ja; min favorit del i "Puna Mirror".
Vissa morgnar sprutade teet över frukostbordet, frågorna och svaren är så mycket roliga.




kan inte sluta klaga

Det måste bli skärpning på mig nu. Jag har klagat och deppat i mer än en vecka och det verkar inte ha några planer på att försvinna. Kylan är värsta heller, att gå ut är en plåga och jag är en ens ordentligt rustad för vinter. Min jacka är från stenåldern och mina skor har inga ispiggar. Jag kan slå vad om att jag kommer bryta minst ett ben i min kropp innan isen är borta tack vare mina skor.
Jag gör mitt yttersta för att glömma hur bra jag hade i Indien för att jag ska kunna finna mig i det här eländet. Den enda tröst jag har är mina homies och min björn. Att träffa Sara igen var en lättnad för hjärtat, hon har nått som ingen annan har. Mycket roligt att Johanna har flyttat hem också, gör vardagen lite fräsigare så att säga. Om hon bara kunde ge Paco lite vettig mat så man slipper känna sig som en döende jude i hans närhet. Aldrig har jag träffat en hund, eller människa för den delen, som fiser lika ihärdigt som honom!

Nej, sluta klaga Jennifer! Det är allt jag gör nu för tiden.
Och jag har blivit sååå bortskämd. Jag blir nästan tårögd när Gonzo säger att han inte alls tänker gå ner till kiosken för att köpa choklad till mig! Jag vill skrika att jag faktikst VILL HA choklad och att det är hans jobb att tillfredställa mig, men nej... Jag är i Sverige nu, i min egen lägenhet och jag är inte längre en gäst eller gudinna. Jag är: Shäny med ansvaret för dammsugaren och tvättmaskinen och allt annat tråkigt. Men jag vägrar, jag har vägrat sen jag kom hem och jag tänker fortsätta tills lägenheten städar sig själv. ...Eller, tills Gonzo går med på att städa upp all dret som blev när han levde sitt ungkarlsliv så vi kan starta på en ny och ren kula.
Det är nog troligare att lägenheten städar sig själv.
Nu ska jag hoppa i duschen sen måste det bli mer Sara och mera skoj om jag inte går under.

planerar redan

Trots att jag bönade och bad under hela bilresan till flygplatsen så vägrade de släppa av mig.
Flygresan var den bästa någonsin, redan när planet höll på att lyfta slocknade jag och fick mig många timmars sömn. Jag visste väll att party, vodka och pyttelite sömn skulle göra susen. Sista kvällen i mitt kära Mumbai var väldigt dramatiskt och minnesvärt tackvare mina bröder. Jag ska tillbaka nästa år dels för att jag ska ta ut denna plåga jag har i munnen och dels för att jag helt enkelt måste. För dem är jag en loveguru, foreigner och tillräckligt cool för att följa med grabbarna vart de än går. Vi har redan gjort planer om Goa och andra sattyg som vi tänkte göra med lite mer elegans nästa gång. Mina morbröder måste tro att jag är alkolist nu. =/ 

Att komma hem var inte angenämt alls. Nej, det var kallt, mörkt och näsan började rinna redan i Finland. Det känns folktomt och dystert efter att man har varit i Indien, alla är begravda i sina vinterjackor och ingen bryr sig om att lägg sig i andras business så som indier gör. 
Men när jag äntligen fick krypa ner i min mjuka säng som doftade sköljmedel kände jag hur lyckan pirrade i magen. Det var mer än en månad sen som jag fick sova i en mjuk säng. Hade nog inte insett HUR mycket jag saknat alla de västerländska bekvämligheterna. Som vårt fenomenala kranvatten! Jag dricker helst direkt ur kranen och i duschen kör jag på näst intill kokhett vatten, bara för att jag kan. 
Att sen kommer hem till en ungkarlslya var inte det trevligaste. Vinglaset jag noggrant placerat ut för att se om någon städade bort det stod kvar och det skulle inte förvåna mig om jag hittade en stark röra från december i skafferiet. Gonzo och hans friends har väll been living the dream som Björn G skulle uttryckt det. 
Nu är jag back och jag måste akta mig för att inte hamna i en depression så idag ska jag ringa jobbet och dra hem till Sersora. 



Saknar min homeboys
Speciellt Shaul :(

Halla. 

jungli

Folk ar sa vilda har. Igar var vi i en vattenpark. Vi sop, rokte och apade oss. Var ursakt var en picknick vid stranden, darfor kunde vi vara ute hela dagen. Om jag inte visste battre skulle jag trott att folket aldrig sett vatten forut men det ar bara det att indier vet hur man roar sig. They dont give a fuck.

Har massor av roliga bilder att ladda upp men kan inte tack vare den daliga internet hastigheten.

Forresten sa funderar jag pa att stanna kvar for alltid. Min farg borjar ta sig och jag borjar faktiskt passa in.


Jag lever

Ni kan vara lugna, jag lever fortfarande. Men jag miste nastan livet igar. Blev sa himla sjuk av annans juice, kunde knappt sta upp. Idag mar jag battre och forutom igar sa har jag matt som en liten prinsessa.
Mina mamis slass om vem som ska laga min mat, jag behover inte lyfta ett finger och livet har ar helt enkelt underbart.
Pa sondag ska jag till nagon beach resort och gora en massa bus tillsammans med mina kusiner och deras kompisar.

Nu maste jag dra igen. Sitter i en svettig lagenhet och jag klarar inte mer, ska overtala Shaul att dra nu.

Update

  • Mina borsor och systrar ar hos oss nu, tiden flyger forbi tack vare dem
  • Har haft en valdigt lyckad fodelsedagsfest. Drev en beauty parlor pa dagen och en bar pa kvallen.
  • Akte natttag i 12 h och det var hem otrevlig upplevelse.
  • Varit i en delstat dar men inte ater kott, det ar ocksa forbjudet att dricka och roka.
  • Deltagit pa brollop i sari, mycket uppskattat.
  • Firat nyar och haft trakigt

Berattar mer nar jag fatt tillbaka mitt tradlosa internet det har ar alltfor drygt. Dessutom forstar inte min far vad jag skriver.

RSS 2.0