Jen.

Flygresan var den bästa någonsin, redan när planet höll på att lyfta slocknade jag och fick mig många timmars sömn. Jag visste väll att party, vodka och pyttelite sömn skulle göra susen. Sista kvällen i mitt kära Mumbai var väldigt dramatiskt och minnesvärt tackvare mina bröder. Jag ska tillbaka nästa år dels för att jag ska ta ut denna plåga jag har i munnen och dels för att jag helt enkelt måste. För dem är jag en loveguru, foreigner och tillräckligt cool för att följa med grabbarna vart de än går. Vi har redan gjort planer om Goa och andra sattyg som vi tänkte göra med lite mer elegans nästa gång. Mina morbröder måste tro att jag är alkolist nu. =/ 

Att komma hem var inte angenämt alls. Nej, det var kallt, mörkt och näsan började rinna redan i Finland. Det känns folktomt och dystert efter att man har varit i Indien, alla är begravda i sina vinterjackor och ingen bryr sig om att lägg sig i andras business så som indier gör. 

Men när jag äntligen fick krypa ner i min mjuka säng som doftade sköljmedel kände jag hur lyckan pirrade i magen. Det var mer än en månad sen som jag fick sova i en mjuk säng. Hade nog inte insett HUR mycket jag saknat alla de västerländska bekvämligheterna. Som vårt fenomenala kranvatten! Jag dricker helst direkt ur kranen och i duschen kör jag på näst intill kokhett vatten, bara för att jag kan. 

Att sen kommer hem till en ungkarlslya var inte det trevligaste. Vinglaset jag noggrant placerat ut för att se om någon städade bort det stod kvar och det skulle inte förvåna mig om jag hittade en stark röra från december i skafferiet. Gonzo och hans friends har väll been living the dream som Björn G skulle uttryckt det. 

Nu är jag back och jag måste akta mig för att inte hamna i en depression så idag ska jag ringa jobbet och dra hem till Sersora. 

Saknar min homeboys

Speciellt Shaul :(

Halla.