Jen.

Äntligen är man som folk igen. Jag har varit bakis sen då jag var ute med lurifaxen Mika. Hon hade ordnat det så fint att vi var fyra Karlstad tjejer som skulle ut tillsammans. En av dem var en gammal klasskompis och det andra var en tjej som jag lånat ut en påse till på tåget, jävligt otippad och jävligt roligt blev det. Till en början.
Ni som läst mig blogg har nog läst att "jag inte kan" bli redigt full, det var en lögn kan vi konstatera nu. Jag kan bli hur full jag vill problemet var bara att jag inte ville bli full. Tydligen så ville Mika att hennes vin skulle ta slut och jag är inte den som bangar för en vän. Nej uuuh, va jag drack. Kommer knappt ihåg hur vi tog oss in till stan bara att dörrvakten pekade på mig och sa att jag var för full. Skulle JAG vara för full tänkte jag och insåg i ungefär samma ögonblick att jag inte ens orkade stå på mina ben. Jag är ju ganska klok också så jag vinkade hejdå och tog en svarttaxi hem, skulle betala med en hundring men när jag vaknar ligger hundringen kvar och tusenlappen är borta. For once in my life så önskar jag innerligt att jag hade slösat den innan, men jag kommer inte ihåg. Vet bara att stornäsan var ovanligt glad när jag skrek hejdå..  

fast nu ska jag glömma det där. Blir bara ledsen.
& ännu en gång har jag lärt mig att dricka inte är bra, inte i stora doser iaf.