halkbanan
... was the shit. Jag fick åka till Nässjö för att få en tid på halkbanan. Vet inte hur min mamma fick tag på araben som anordnar dessa resor men jag är glad att hon gjorde det. Jag var lite skeptisk när jag fick veta att jag skulle träffa dem på Nils Ericsson terminalen 9.45 på morgonen och sen åka 20 mil i en varm minibuss tillsammans med några jag inte kände. Men det gick jävligt bra, otroligt bra. Fick kompisar redan på terminalen och sen blev det värsta sällskapsresan.
Man är ju världens mes så det var tur att vi alla fyra fick sitta i bilen och jag var sist dessutom. När jag väl insåg att bilen inte skulle välta så var det faktiskt lite befriande att får köra som en åsna, jag förstår nästan varför folk gör det.. nästan. När det väl var över så fattade jag inte vad jag hade oroat mig för, det krävs att du är iq-befriand för att inte klara det. Slira som fan, sen lyssnar du på deras råd, gör som de säger och så är det klart.
Dagen höjdpunkt var när vi fick sitta i en bil som de vände upp och ner, Martins bälte fungerade inte och det såg mycket roligt ut när han rullade ner i taket. Men jag fattade budskapet och jag ska aldrig aldrig glömma bilbältet!
Med en Abu Hassan kopia till chaufför och arabiskmusik på högsta volym åkte vi sedan hemåt. Han var en mycket rolig och omtänksam man med inte fasen kunde han nått om trafikregler. Och han skulle föreställa trafiklärare! Vi hade precis blivit övertygade om att man ska köra förståndigt och hålla fartgränserna så gissa om vi var rädda. Han körde som om det gällde livet.
Anyway.. det blev absolut en upplevelse, lite äckligt i slutet bara. En minibuss med Abu Hassan bakom ratten, 9 invandrare alltså en för mycket och stekande sol, det innebär bara en sak.. Svett.
Idag var jag på riskettan, ska aldrig köra full jag lovar.
Man är ju världens mes så det var tur att vi alla fyra fick sitta i bilen och jag var sist dessutom. När jag väl insåg att bilen inte skulle välta så var det faktiskt lite befriande att får köra som en åsna, jag förstår nästan varför folk gör det.. nästan. När det väl var över så fattade jag inte vad jag hade oroat mig för, det krävs att du är iq-befriand för att inte klara det. Slira som fan, sen lyssnar du på deras råd, gör som de säger och så är det klart.
Dagen höjdpunkt var när vi fick sitta i en bil som de vände upp och ner, Martins bälte fungerade inte och det såg mycket roligt ut när han rullade ner i taket. Men jag fattade budskapet och jag ska aldrig aldrig glömma bilbältet!
Med en Abu Hassan kopia till chaufför och arabiskmusik på högsta volym åkte vi sedan hemåt. Han var en mycket rolig och omtänksam man med inte fasen kunde han nått om trafikregler. Och han skulle föreställa trafiklärare! Vi hade precis blivit övertygade om att man ska köra förståndigt och hålla fartgränserna så gissa om vi var rädda. Han körde som om det gällde livet.
Anyway.. det blev absolut en upplevelse, lite äckligt i slutet bara. En minibuss med Abu Hassan bakom ratten, 9 invandrare alltså en för mycket och stekande sol, det innebär bara en sak.. Svett.
Idag var jag på riskettan, ska aldrig köra full jag lovar.
Kommentarer
Trackback
