Jen.

Min mormor och mina morbröder bor i Mumbai tillsammans med sina fruar och barn. Jag har 8 kusiner, 4 mamis, 4 morbröder och en mormor där. Det gick bra att bo där så länge jag var liten men det funkar inte alls längre.
För det första är det varmt, mycket varmt, man blir klibbig av att röra sig. För det anda fanns det ingen toalett förens jag la alla mina sparpengar på att bygga en. Innan fick man gå på den allmäna toaletterna, tänker inte ens gå in på det. Inte ens indierna ville gå på den toan utan de sätter sig hellre ute i det fria. Från balkongen kunde jag se mina små kusiner sitta på rad medan de beundrade trafiken och utförde sina behov. Vuxna människor sitter till och med lite här och var! Ingen skam i kroppen. Toaletten vi byggde går väll än men det tar fortfarande emot när jag vet att det finns en "riktig" toalett.
De håller på att bygga för fullt och de ska riva alla hemmabyggda betong hus för att bygga höghusistället. Så nu har mina två morbröder som bor på övervångngen blivit tvugna att flytta ner och dela med de andra eftersom det bara är folk med hus på marken som får en lägenhet. Så nu är det ännu mindre space.
Ska man duscha så får man koka vatten och gå ut till den lilla duschen. Mycket nojjig dusch.
Deras kök är små. I rummet längst in osar det alltid mat och syret är obefintligt för svenskar som mig.
Jag skulle aldrig orka leva så, kanske om jag var kille för då skulle jag vara ute och åka motorcykel hela dagarna. Nu vet jag inte vart jag ska ta vägen när jag är där, det är så litet och människor överallt. Jag behöver lugn och ro ibland.

Rummet längst in och ett litet kök


Här börjar laburinten av alla tusen hus på Malpa Hill

Lägger upp fler bilder en annan gång, det verkar vara nått fel på sida nu.